detbliringekulutanmalin'

Den meningen gav mig ett glädjerus. Fick mig att inse att det är här jag hör hemma. Och inte de hundratals milen bort. Jag älskar mina vänner. Ni ger mig livsglädje. Ni sätter färg på mitt liv. Och om ett år beger jag mig hundratals mil här ifrån. Men än så länge trivs jag bäst här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0