ordet som innehåller fyra bokstäver.
En flicka. Med sönderrivna strumpbyxor. Vart hon än går. Vart hon än är. Ger alla henne blickar. Förfärliga blickar. Blickar som trycker ner henne till botten. Innerst inne vet hon. Hon vet vad folk tycker om henne. Det ordet som innehåller fyra bokstäver. Det ordet som hon aldrig vågar säga. Hora. Det är precis vad hon är. En hora. Och hon kommer förbli det. Den tanken är det första hon tänker när hon vaknar. Och den sista när hon somnar. Tills den dagen hennes självförtroende är nere på noll. Då går hon ut på balkongen. Tittar ner. Ställer sig på kanten. Och hoppar.
Tro nu inte att jag är deprimerad. Det är jag inte, men jag tror att någon i denna värld känner eller har känt som flickan i dikten.
Kommentarer
Postat av: Liv
Usch, vilken hemsk dikt. Den berör än liksom.
Postat av: mindy
Jag har också länkat nu :) Tycker det där låter som ett intro till någonting mer, kanske en historia eller så. Om "horan".
Postat av: Beckurt
Fan vad grym! har du skrivit den själv ?
Läs min måndag
Postat av: vicke
Ja, det är nog många som har känt så
Vicke
Trackback
