måndagsbarn.


Sedan jag kom hem har veronica maggio spelats ur högtalarna. Hennes låtar får mig att slappna av. Att tänka igenom livet.

Livet är underligt ändå. Livet är som en bergodalbana. En del är nere i en djup deprission. Och förstår inte meningen med livet. När andra mår precis tvärt om. Och vill aldrig sluta leva. Men från det sämsta kan det gå till det bästa. Och från det bästa kan det gå till det sämsta. Det är bara att leva med det. Livet är en bergodalbana. Som en dag stannar.

Kommentarer
Postat av: Liv

Kommer ihåg när hon kom ut med den låten dumpa mig, men denna var mkt bättre.

2008-05-27 @ 06:15:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0